Har du nån gång upplevt att du borde läst igenom en text mer noggrant, innan du skickade iväg den? Det har vi nog alla.
Även minsta mejl är värt att lägga några ögonblick på att granska. Och då menar jag inte bara ”kolla stavfel”, utan om det du skrivit faktiskt leder läsaren rätt. Att stämma av den mot sitt syfte.
Varenda gång jag håller klarspråkskurs är texttriangeln med:
Triangeln är ett verktyg för att se och förstå att texten har flera nivåer. Som läsare går du nerifrån och upp, bygger sammanhanget. Men för att det ska fungera så för läsaren behöver du tänka tvärtom när du skriver.
Klargör ditt syfte
Högst upp i texttriangeln finns just syftet. Att medvetet reflektera över ditt syfte och din målgrupp lägger grunden för alla de val du måste göra sedan: vilket innehåll som ska vara med och vad som kan lämnas därhän, vilken ordning som är den rätta, och hur du ska formulera dig.
Mitt tips är att ställa den här frågan till dig själv: Vad vill jag att mottagaren ska veta, känna och göra?
Den absolut vanligaste förstatanken är veta- komponenten:
Jag ska meddela/förklara detta och detta…
Och ibland är syftet bara just veta. Men att tänka ett extra varv kan löna sig.
Jag har nyligen träffat handläggare inom färdtjänst och patientnämnd. Båda verksamheterna är utmärkta exempel på sammanhang där känna-komponenten spelar stor roll, även när en myndighet kommunicerar. För känna har med bemötande att göra. Och det spelar roll, kanske extra stor roll för mottagare som kämpar med sin hälsa, kanske med ekonomiska utmaningar som konsekvens. Och alldeles särskilt när budskapet är negativt…
Läs text A och B här nedanför och fånga din känsla:
A. Du får inte färdtjänst. Du är alltför frisk för att ha rätt till det.
B. Utifrån vad du berättat i samtal och ansökan har du inte svårigheter i den omfattning som ger rätt till färdtjänst. Därför avslår vi din ansökan.
Texterna skilijer samma sak, men visst skiljer det en del på dem?
Skillnaden är resultatet av en förflyttning mellan att bara tänka veta till att lägga till komponenten känna:
A. Jag ska meddela att X inte får färdtjänst. (veta)
B. X ska få veta att hen inte får färdtjänst och förstå varför, samt känna sig rätt tolkad och rättvist bedömd. (veta, känna)
Här kommer ännu ett exempel, den här gången från Patientnämnden. Det här budskapet skickar nämnden till den som lämnat synpunkter på vården:
A. Patientnämndens kansli har mottagit dina inkomna synpunkter och kommer nu att tillskriva verksamheten och begära ett skriftligt svar inom 4 veckor. När svaret inkommit skickas det till dig per post.
B. Vi bekräftar att vi tagit emot dina synpunkter. Nästa steg är att vi skickar dem vidare till hjärtkliniken, som kommer att besvara dem. Om ungefär en månad får du deras svar via post.
Sakinnehållet är detsamma, eller hur? Men inte känslan.
I det här fallet gör känna-komponenten det lättare att hitta en mänskligare, mer personlig ton och alternativ till de byråkratiska orden. Utan att för den skull bli privat.
Skriftliga språkval påverkar rösten
Skriftspråket må ha många begränsningar – du kan ju varken le, ha ögonkontakt eller använda gester. Ändå har språket massor av möjligheter och nyanser. Och när du tidigt fångar upp hela syftet blir det lättare att ha mottagaren med dig i alla de följande stegen.
Jag kan lova att det öppnar nya ögon att lyfta vardagstexterna. Vad sägs om att samla kollegorna och ställa frågor som de här:
Hur påverkar rösten era mottagare?
Hur påverkar mottagarnas känsla er och ert arbete?
Vilken röst vill ni använda, och hur skapar ni den med språket?
————————————————————————————–
Den här texten kommer från ett av mina nyhetsbrev. De kommer med ojämna mellanrum – jag lovar, aldrig mer än ett i månaden!
Har du nån gång upplevt att du borde läst igenom en text mer noggrant, innan du skickade iväg den? Det har vi nog alla.
Även minsta mejl är värt att lägga några ögonblick på att granska. Och då menar jag inte bara ”kolla stavfel”, utan om det du skrivit faktiskt leder läsaren rätt. Att stämma av den mot sitt syfte.
Varenda gång jag håller klarspråkskurs är texttriangeln med:
Triangeln är ett verktyg för att se och förstå att texten har flera nivåer. Som läsare går du nerifrån och upp, bygger sammanhanget. Men för att det ska fungera så för läsaren behöver du tänka tvärtom när du skriver.
Klargör ditt syfte
Högst upp i texttriangeln finns just syftet. Att medvetet reflektera över ditt syfte och din målgrupp lägger grunden för alla de val du måste göra sedan: vilket innehåll som ska vara med och vad som kan lämnas därhän, vilken ordning som är den rätta, och hur du ska formulera dig.
Mitt tips är att ställa den här frågan till dig själv: Vad vill jag att mottagaren ska veta, känna och göra?
Den absolut vanligaste förstatanken är veta- komponenten:
Jag ska meddela/förklara detta och detta…
Och ibland är syftet bara just veta. Men att tänka ett extra varv kan löna sig.
Jag har nyligen träffat handläggare inom färdtjänst och patientnämnd. Båda verksamheterna är utmärkta exempel på sammanhang där känna-komponenten spelar stor roll, även när en myndighet kommunicerar. För känna har med bemötande att göra. Och det spelar roll, kanske extra stor roll för mottagare som kämpar med sin hälsa, kanske med ekonomiska utmaningar som konsekvens. Och alldeles särskilt när budskapet är negativt…
Läs text A och B här nedanför och fånga din känsla:
A. Du får inte färdtjänst. Du är alltför frisk för att ha rätt till det.
B. Utifrån vad du berättat i samtal och ansökan har du inte svårigheter i den omfattning som ger rätt till färdtjänst. Därför avslår vi din ansökan.
Texterna skilijer samma sak, men visst skiljer det en del på dem?
Skillnaden är resultatet av en förflyttning mellan att bara tänka veta till att lägga till komponenten känna:
A. Jag ska meddela att X inte får färdtjänst. (veta)
B. X ska få veta att hen inte får färdtjänst och förstå varför, samt känna sig rätt tolkad och rättvist bedömd. (veta, känna)
Här kommer ännu ett exempel, den här gången från Patientnämnden. Det här budskapet skickar nämnden till den som lämnat synpunkter på vården:
A. Patientnämndens kansli har mottagit dina inkomna synpunkter och kommer nu att tillskriva verksamheten och begära ett skriftligt svar inom 4 veckor. När svaret inkommit skickas det till dig per post.
B. Vi bekräftar att vi tagit emot dina synpunkter. Nästa steg är att vi skickar dem vidare till hjärtkliniken, som kommer att besvara dem. Om ungefär en månad får du deras svar via post.
Sakinnehållet är detsamma, eller hur? Men inte känslan.
I det här fallet gör känna-komponenten det lättare att hitta en mänskligare, mer personlig ton och alternativ till de byråkratiska orden. Utan att för den skull bli privat.
Skriftliga språkval påverkar rösten
Skriftspråket må ha många begränsningar – du kan ju varken le, ha ögonkontakt eller använda gester. Ändå har språket massor av möjligheter och nyanser. Och när du tidigt fångar upp hela syftet blir det lättare att ha mottagaren med dig i alla de följande stegen.
Jag kan lova att det öppnar nya ögon att lyfta vardagstexterna. Vad sägs om att samla kollegorna och ställa frågor som de här:
Hur påverkar rösten era mottagare?
Hur påverkar mottagarnas känsla er och ert arbete?
Vilken röst vill ni använda, och hur skapar ni den med språket?
————————————————————————————–
Den här texten kommer från ett av mina nyhetsbrev. De kommer med ojämna mellanrum – jag lovar, aldrig mer än ett i månaden!
Gillar du innehållet?
Den här texten kommer från ett av mina nyhetsbrev. Det kan trilla ner även i din mejlbox någon gång i månaden om du vill.
