Ta tag i den skenande gängkriminaliteten. Stoppa den urspårade marknadsskolan.
Den här sortens formuleringar flödar nu i en allt stridare ström i både digitala och analoga kanaler. Det är lätt att bara ta in och nicka med. Kriminaliteten skenar. Skolan är urspårad. Det låter som fakta.
Men läs meningarna en gång till. De ger inga bevis för att kriminaliteten skenar eller att skolan spårat ur – orden liksom bestämmer det åt dig, i förbifarten. Själv har du fullt upp att ta in fortsättningen, avsändarens förslag på vad som bör göras åt saken.
Zooma in på språket
Ta nu en titt på fraserna med språkglasögon och klura på vad de har gemensamt. Det är faktiskt två saker:
Först och främst uttalar de sig om något i bestämd form. Som om det var just ett faktum. Och det är själva tricket. Det kallas för presupposition – ett annat ord för förgivettagande. Som läsare eller lyssnare är det otroligt lätt att bara svälja det rakt av, eller möjligen med en minimal tankepaus: ”så verkar det ju vara …”
De två meningarna har ytterligare något gemensamt: typen av ord som står precis före den bestämda formen. Både skenande och urspårade är adjektiv – och allt annat än neutrala sådana. De bidrar rejält till att skruva upp volymen.
Bestämd form och starka adjektiv är två vanliga verktyg i politikens retorik. Inte minst när utrymmet är alltför begränsat för att beskriva hela sammanhang. Det passar perfekt både i sociala medier och i debatter där repliktiden klockas noggrant.
Språket är retorikens multiverktyg
Men det finns fler trick än så. För en skicklig politiker är språket en schweizerkniv av högsta kvalitet – ett helt knippe verktyg för att beskriva verkligheten, presentera övertygande argument och lyfta fram det egna partiets styrkor och utpekade riktning i kontrast mot motståndarens inkompetens och tillkortakommanden.
Idéer, förslag och visioner må skilja sig diametralt åt, men nu – i valrörelsens epicentrum – har alla, oavsett partifärg, exakt samma mål: att förmedla att ”det är dåligt nu, men blir bättre med oss.” För oppositionen är detta ”politikens supernarrativ” givet, men det funkar bekvämt nog lika bra för motparten. Den sittande majoriteten kan ju alltid hävda att de inte hunnit med uppfylla sina löften eftersom de fortfarande städar upp efter föregångarens katastrofala insatser. Bra, eller hur?
Skingra dimridåerna från soffhörnan
Jag brukar ha ambitionen att hänga med åtminstone i någon tv-debatt under valrörelsen för att få lite överblick. Jag tar plats i soffan, men känner nästan direkt hur koncentrationen sviktar: jag zonar ut och ögonlocken blir allt tyngre. Känner du igen dig?
Just då kan en språkspaning bli den perfekta adrenalinkicken. Se det som en utmaning att lyssna efter skicklig retorik, dräpande adjektiv och andra kreativa språkliga slagträn.
Priset vid pump lär förmodligen rulla i repris även detta valår. Men vad blir 2026 års motsvarighet till Ebbas svingade falukorv?
————————————————————————————————————————————
Om detta och mycket mer om språket i politiken kan du läsa i boken som heter just Vad gör språket i politiken?
Författaren heter Anna W. Gustafsson och är docent och lektor i svenska vid Lunds universitet.
Ta tag i den skenande gängkriminaliteten. Stoppa den urspårade marknadsskolan.
Den här sortens formuleringar flödar nu i en allt stridare ström i både digitala och analoga kanaler. Det är lätt att bara ta in och nicka med. Kriminaliteten skenar. Skolan är urspårad. Det låter som fakta.
Men läs meningarna en gång till. De ger inga bevis för att kriminaliteten skenar eller att skolan spårat ur – orden liksom bestämmer det åt dig, i förbifarten. Själv har du fullt upp att ta in fortsättningen, avsändarens förslag på vad som bör göras åt saken.
Zooma in på språket
Ta nu en titt på fraserna med språkglasögon och klura på vad de har gemensamt. Det är faktiskt två saker:
Först och främst uttalar de sig om något i bestämd form. Som om det var just ett faktum. Och det är själva tricket. Det kallas för presupposition – ett annat ord för förgivettagande. Som läsare eller lyssnare är det otroligt lätt att bara svälja det rakt av, eller möjligen med en minimal tankepaus: ”så verkar det ju vara …”
De två meningarna har ytterligare något gemensamt: typen av ord som står precis före den bestämda formen. Både skenande och urspårade är adjektiv – och allt annat än neutrala sådana. De bidrar rejält till att skruva upp volymen.
Bestämd form och starka adjektiv är två vanliga verktyg i politikens retorik. Inte minst när utrymmet är alltför begränsat för att beskriva hela sammanhang. Det passar perfekt både i sociala medier och i debatter där repliktiden klockas noggrant.
Språket är retorikens multiverktyg
Men det finns fler trick än så. För en skicklig politiker är språket en schweizerkniv av högsta kvalitet – ett helt knippe verktyg för att beskriva verkligheten, presentera övertygande argument och lyfta fram det egna partiets styrkor och utpekade riktning i kontrast mot motståndarens inkompetens och tillkortakommanden.
Idéer, förslag och visioner må skilja sig diametralt åt, men nu – i valrörelsens epicentrum – har alla, oavsett partifärg, exakt samma mål: att förmedla att ”det är dåligt nu, men blir bättre med oss.” För oppositionen är detta ”politikens supernarrativ” givet, men det funkar bekvämt nog lika bra för motparten. Den sittande majoriteten kan ju alltid hävda att de inte hunnit med uppfylla sina löften eftersom de fortfarande städar upp efter föregångarens katastrofala insatser. Bra, eller hur?
Skingra dimridåerna från soffhörnan
Jag brukar ha ambitionen att hänga med åtminstone i någon tv-debatt under valrörelsen för att få lite överblick. Jag tar plats i soffan, men känner nästan direkt hur koncentrationen sviktar: jag zonar ut och ögonlocken blir allt tyngre. Känner du igen dig?
Just då kan en språkspaning bli den perfekta adrenalinkicken. Se det som en utmaning att lyssna efter skicklig retorik, dräpande adjektiv och andra kreativa språkliga slagträn.
Priset vid pump lär förmodligen rulla i repris även detta valår. Men vad blir 2026 års motsvarighet till Ebbas svingade falukorv?
————————————————————————————————————————————
Om detta och mycket mer om språket i politiken kan du läsa i boken som heter just Vad gör språket i politiken?
Författaren heter Anna W. Gustafsson och är docent och lektor i svenska vid Lunds universitet.
Gillar du innehållet?
Den här texten kommer från ett av mina nyhetsbrev. Det kan trilla ner även i din mejlbox någon gång i månaden om du vill.
