Nu i slutet av maj är det hela tio år sedan Uttryckeriet blev ett företag, och därmed lika länge sedan jag blev företagare.
Att starta eget var inget jag hade gått och drömt om – det var ett sätt att få ett arbetsliv som funkade efter flera studsar i väggen. Och det visade sig att jag klarar av både att leverera, bygga relationer och rodda med admin och bokföring, när jag får göra det på mina villkor.
Några insikter jag fått på vägen:
Min krokiga utbildnings- och yrkesbana är ett guldkorn. Jag stannar inte vid omformuleringar av meningar, när min ingenjörshjärna ser att det som behövs är ett omtag med strukturen. Och riktigt bra mallar handlar mycket om teknik och logik, men kommunikationshjärnan hjälper mig att coacha och leda kunden på vägen: förklara för- och nackdelar med olika val, tipsa om smarta lösningar och så småningom utbilda användarna.
Jag trivs med att förenkla för andra. Jag kliver in och stöttar upp i det som kunden förstår behöver göras, men som det inte finns tid, tålamod eller tillräcklig kompetens att lösa internt. Som konsult får jag zooma in, sätta mig in i texten eller arbetssätten och klura på möjliga lösningar.
Företagandet skapar hållbar sömsmån. Lagomet är nog min livslånga utmaning, men företagandet ger mig bra verktyg för att hantera den. Jag får växla mellan att träffa folk och att jobba själv på egen kammare. Och jag kan lämna sömsmån – luft – i kalendern. För små, oplanerade uppdrag, men också för annan livskvalitet: en solig skogspromenad en vanlig tisdag eller nätverkande med andra företagare.
I ärlighetens namn säger jag alltid hellre ja än nej, men numera händer det i alla fall ibland att jag frågar om leveranstid. Istället för att genast erbjuda mig att ”fixa det under veckan”…
Min nyfikenhet utmanar mig – och det fransar fortfarande upp sig då och då. Men jag har trots allt lärt mig att släppa symaskinspedalen lite, lite tidigare, upptäcka vad som hänt – och flytta sömmen längre från kanten.
Nu i slutet av maj är det hela tio år sedan Uttryckeriet blev ett företag, och därmed lika länge sedan jag blev företagare.
Att starta eget var inget jag hade gått och drömt om – det var ett sätt att få ett arbetsliv som funkade efter flera studsar i väggen. Och det visade sig att jag klarar av både att leverera, bygga relationer och rodda med admin och bokföring, när jag får göra det på mina villkor.
Några insikter jag fått på vägen:
Min krokiga utbildnings- och yrkesbana är ett guldkorn. Jag stannar inte vid omformuleringar av meningar, när min ingenjörshjärna ser att det som behövs är ett omtag med strukturen. Och riktigt bra mallar handlar mycket om teknik och logik, men kommunikationshjärnan hjälper mig att coacha och leda kunden på vägen: förklara för- och nackdelar med olika val, tipsa om smarta lösningar och så småningom utbilda användarna.
Jag trivs med att förenkla för andra. Jag kliver in och stöttar upp i det som kunden förstår behöver göras, men som det inte finns tid, tålamod eller tillräcklig kompetens att lösa internt. Som konsult får jag zooma in, sätta mig in i texten eller arbetssätten och klura på möjliga lösningar.
Företagandet skapar hållbar sömsmån. Lagomet är nog min livslånga utmaning, men företagandet ger mig bra verktyg för att hantera den. Jag får växla mellan att träffa folk och att jobba själv på egen kammare. Och jag kan lämna sömsmån – luft – i kalendern. För små, oplanerade uppdrag, men också för annan livskvalitet: en solig skogspromenad en vanlig tisdag eller nätverkande med andra företagare.
I ärlighetens namn säger jag alltid hellre ja än nej, men numera händer det i alla fall ibland att jag frågar om leveranstid. Istället för att genast erbjuda mig att ”fixa det under veckan”…
Min nyfikenhet utmanar mig – och det fransar fortfarande upp sig då och då. Men jag har trots allt lärt mig att släppa symaskinspedalen lite, lite tidigare, upptäcka vad som hänt – och flytta sömmen längre från kanten.
Gillar du innehållet?
Den här texten kommer från ett av mina nyhetsbrev. Det kan trilla ner även i din mejlbox någon gång i månaden om du vill.
