Ställa krav eller hjälpas åt?

Det kan ju låta självklart att undervisning utvecklar kunskap, men tyvärr är det inte alltid så. Språket behövs för att bära kunskapen.

I somras gick jag kursen Språk- och kunskapsutvecklande undervisning på Göteborgs Universitet. Mitt främsta mål med kursen var att vässa min insats som läxläsare, ett volontäruppdrag för Röda korset. Genom att förstå vad som är svårt för andraspråkstalare hoppades jag få verktygen för att hjälpa dem över trösklarna. Det fick jag – men jag fick dessutom kunskap som jag hoppas kunna använda i rollen som språkkonsult.

Kursen fokuserade på undervisning av personer med annat modersmål än svenska och många av mina medstudenter var (blivande) grundskollärare. Men kunskapen och insikterna om språkets betydelse för lärandet går att tillämpa betydligt bredare än så.

En insikt var att ansvaret för språk i skolan gärna läggs helt på lärarna i svenska och svenska som andraspråk. Det är långt ifrån tillräckligt.

Ett exempel: Som läxläsare möter jag utrikesfödda elever som behöver hjälp med sina matteuppgifter. De har full koll på räknandet, men de kan inte tolka uppgiften, formuleringar som ”Beräkna hur stor andel den minsta triangelns area utgör av den rätvinkliga triangelns area”.

Ämnesspråket bär kunskapen

Språket varierar nämligen mellan olika skolämnen och är ett avgörande komplement tijll själva ämneskunskaperna. I kursplanerna används målformuleringar som att kunna beskriva, reflektera, jämföra och självständigt analysera. För att göra det behöver eleverna undervisning och stöttning i ämnesspråk; fysikens fysikspråk, matematikens matematikspråk och samhällskunskapens samhällskunskapsspråk. Det är ämnesspråket som bär kunskapen.

Ämnesspråket ligger ofta långt ifrån vardagsspråket och är verkligen inte bara svensklärarnas ansvar. Och därför behöver alla lärare förstå och ha verktygen för att arbeta språkutvecklande inom sitt ämne. Även de elever som har svenska som modersmål behöver stöttning för att lära sig behärska sådant ämnesspråk. Men konsekvenserna när stöttningen saknas blir förstås mycket större för den som har svenska som andraspråk.

En alltför lång – eller alltför kort – väg till jobb

Idag har många utrikesfödda svårt att komma in på arbetsmarknaden; det gäller även de med akademisk utbildning. Samtidigt skriker näringslivet efter kompetens. ”Alltför dåliga kunskaper i svenska” är ett vanligt argument för att inte anställa utrikesfödda. Inte sällan med ”De behöver mer svenskundervisning först.” som tillägg.

Nyligen läste jag att vi i Sverige har väldigt höga krav på vad som är ”tillräckligt bra svenska”. Framför allt i engelsktalande länder är man betydligt öppnare för olika slags engelska, både olika nivåer och olika accenter. Förmodligen är vi mindre vana än engelsmännen: som modersmålstalare blir vi osäkra och tycker det känns pinsamt att inte förstå den som talar med brytning.

Många utrikesfödda klarar av både SFI och Svenska som andraspråk, och i brist på jobb hamnar de i olika slags ”åtgärder”. Flera bra initiativ har med tiden tagits med branschinriktade åtgärder, ”snabbspår” och ”yrkesspråkkurser”, som tyvärr kan försvåras av att deltagarna har väldigt olika grundutbildning, språkkunskaper och studievana. Deltagarna får intrycket att deras satsning är en garanti för jobb, men för många blir verkligheten en annan. Åratal i skolbänken är ingen bra lösning, varken för individen, integrationen eller kompetensförsörjningen.

En motsatt väg att gå är att se till att människor kommer ut i arbete så fort som möjligt. Det kan låta bra. Många hamnar då i enkla jobb där de inte använder varken sin kompetens eller svenska språket. Det går alltså inte att utgå ifrån att de automatiskt lär sig svenska där, av bara farten. Deras kunskaper blir inaktuella och fylls inte på med svenska branschkunskaper. Och kompetensbristen kommer inte att minska.

Språkutveckling + klarspråk = sant

För mig finns en självklar koppling mellan språkutveckling och klarspråk. Båda kan bidra till att vi som modersmålstalare, kollegor och chefer kan bli bättre på att stötta den som håller på att lära sig svenska. Och få tillgång till den kompetens som så många företag efterfrågar.

Nu är jag superpeppad för att bygga in det jag lärt mig om språkutveckling som en del av klarspråksarbete. Dels kan vi gå från ”de måste lära sig svenska först” till att välkomna och utveckla både våra medmänniskor och oss själva. Ett klarspråksfokus som ger tydligare mejl, checklistor, rutiner och instruktioner kommer dessutom att underlätta och spara tid i verksamheten som helhet!

Vill din organisation hänga på?

Små, medvetna steg i rätt riktning är ofta det som håller bäst över tid.

Mer kunskap i din inbox?

Sådant här skriver jag om i mina nyhetsbrev, som jag skickar ut ungefär en gång i månaden. Ibland finns där tips om skrivande och några glimtar från uppdrag jag jobbar med.

Välkommen som prenumerant!