Att aktivt välja passiv

Att rekommendera passiva verb i klarspråksvärlden är lite som att svära i kyrkan. Och ja – för det mesta är aktiva verb att föredra. Men inte alltid.

Passiva verb är, lite förenklat, sådana verbformer som slutar med -s. I sådana meningar är subjektet inte den som gör handlingen utan den som “utsätts för handlingen”.

Använd aktiva verb när det förenklar och förtydligar

Jämför följande meningar:

A: Osten åts upp av Lisa.

B: Lisa åt upp osten. 

Ett passivt verb, åts, blir ganska krångligt i alternativ A. I ett sådan mening är Lisa, som gör handlingen, inte subjekt, utan agent, medan osten är subjekt. I alternativ B har man aktiverat meningen genom att Lisa får vara subjekt, vilket gör meningen enklare och kortare.

Rådet om att i första hand använda aktiva verbformer syftar i grunden till att det ska vara tydligt vem som gör vad. Ett exempel på det är följande meningar:

A: Intyget ska skickas in till Skatteverket senast den 4 september.

B: Du måste skicka in intyget till Skatteverket senast den 4 september.

Det direkta tilltalet i alternativ B förtydligar meningen.

Ibland är passivformen rätt

Det finns framför allt tre typer av situationer då du absolut bör överväga att använda passiva verb:

1.Det är okänt, irrelevant eller uppenbart vem eller vad som får något att ske.
  • Nästan 70 % av energin omvandlas till värme.
  • De flesta hus i området byggdes för mer än 100 år sedan.

Att aktivera dessa meningar bara genom att sätta in ett aktivt subjekt är varken möjligt eller relevant.

Ett annat exempel är när det finns en bisats som exempelvis anger ett villkor:

  • Om din ansökan har godkänts före 31 maj, kan du begära ut pengar före sommaren.

I denna typ av mening är det sällan relevant att tala om vem som godkänner ansökan. Det viktiga är tidpunkten: 31 maj, och vad läsaren kan/förväntas göra om villkoret är uppfyllt.

2. Det som sker är viktigare än vem som får det att ske.
  • Behållarna ställdes i kylskåpet under natten.
  • Blandningen värmdes upp till 100 grader och fick koka i några minuter.

Att ha ett “vi” framför meningarna i en beskrivning av det här slaget blir omständligt och tjatigt att läsa. Med hjälp av passivformen behåller man fokus på vad som händer.

3. Meningens agent är berättelsens huvudaktör.

Jämför följande texter:

A. Göteborg är Sveriges näst största stad, efter Stockholm, och ligger på väst­kusten vid Göta älvs mynning. Den anlades på initiativ av kung Gustav II Adolf och fick sina stadsprivilegier 1621. På 1800-talet industrialiserades Göteborg till stor del av inflyttade britter och under denna tid fick Göteborg smeknamnet “Lilla London”, vilket lever kvar än idag.

B. Göteborg är Sveriges näst största stad, efter Stockholm, och ligger på västkusten vid Göta älvs mynning. Kung Gustav II Adolf tog initiativet till att anlägga Göteborg och staden fick sina stadsprivilegier 1621. Under 1800-talet industrialiserade inflyttade britter Göteborg, vilket gav staden smeknamnet “Lilla London”, som lever kvar än idag.

Det är naturligt för läsaren att det som är centralt i handlingen förekommer tidigt i en mening. Texten handlar om Göteborg och det blir mer naturligt, och mindre hoppigt om Göteborg, även i de meningar det är objekt, ligger tidigt i meningen som det gör i alternativ A. Passivformer fungerar därmed alldeles utmärkt i den här typen av text.

Dagens lärdom

Aktiva verbformer är ofta att föredra, men passivformer på rätt ställe kan 

  • förenkla läsningen
  • förtydliga innehållet och
  • hjälpa läsaren att hålla fokus!